Konstruktion av rullager
Rullager består vanligtvis av följande kärndelar, som fungerar tillsammans för att ge tillförlitligt rotationsstöd: Inre och yttre lagerringar: De inre och yttre ringarnas löpbanor är konfigurerade baserat på den typ av rullande element som de rymmer, t.ex. cylindriska, koniska eller sfäriska. Vissa typer, som cylindriska rullager, har flänsformationer på ringarna för att styra rullarna och stödja axiella belastningar. Rullande element och bur: Rullar: De är de rullande elementen som ligger mellan de inre och yttre löpbanorna och är lastbärarna. De kan konfigureras i flera former, inklusive cylindriska, koniska, trumma och nålformationer. Hållare: Håller rullarna från att luta eller täcka varandra och styr dem i önskad riktning. Materialen som tilldelas burarna kan vara antingen stansat stål, bearbetad mässing eller vissa typer av teknisk plast.
Placering/flytande änddesign (speciell): För vissa typer, såsom cylindriska rullager, är de inre och yttre ringarna ofta utformade som separerbara strukturer (såsom N- eller NU-typer), vilket tillåter relativ axiell förskjutning. Dessa fungerar som flytande ändar (fria ändar) i axelsystemet för att absorbera termisk expansion.
Spelrum: Detta är den potentiella relativa rörelsen mellan den inre och yttre ringen när lagret inte är installerat. När det gäller rullager är den korrekta justeringen av spelet grundläggande för upprättandet av en elastisk hydrodynamisk smörjfilm.
Vanliga frågor om rullager (FAQ)
F1: På vilka sätt skiljer sig rullager från kullager?
På grund av sin linjekontakt kan rullager därmed ha större belastningskapacitet och större motståndskraft mot stötar. De är lämpliga för tunga belastningar och tuffa förhållanden men har lägre begränsningshastigheter och är känsliga för vinkelfel. Kullager har punktkontakt, låg friktion, höga begränsande hastigheter och lägre kostnad. De är lämpliga för medelstora och lätta belastningar och applikationer med hög-hastighet.
F2: Vad är "placeringsänden" och "flytande änden" i lagerarrangemang?
Lokaliseringsändlagret (fast ände) är placerat axiellt i båda riktningarna och används således för att definiera axelns axiella position med avseende på axiallagerbelastningar i båda riktningarna. Det flytande (fria änden) lagret möjliggör axiell förskjutning av axeln i förhållande till lagerhuset. Detta för att lagret inte ska fastna och för att ta emot axelns axiella termiska expansion och sammandragning på grund av temperaturvariationer. Till exempel en motor som har en ände med ett cylindriskt rullager av NJ-typ (placering) och den andra änden med ett NU--typ (flytande) lager.
F3: Vad ska jag tänka på när jag väljer mellan N-, NU-, NJ- och NUP-klassificeringarna för cylindriska rullager? Om endast radiellt stöd krävs och axiell rörelse av axeln är nödvändig i båda riktningarna: välj NU eller N-typ (flytande ände).
För en-axiell positionering: välj NJ-typ (enkel-fixerad riktning).
För två-axiell positionering (enkelt lager): välj NUP-typ (fast ände).
Två-positionering kan också uppnås genom att kombinera en NJ-typ med en tryckring av HJ-typ.
